Bibeln — Gamla och Nya testamentet — är Guds levande, verksamma ord, lika aktuellt för alla människor i alla tider. Den är skriven av människor genom den Helige Andes ledning, präglad av mänskliga kulturer och språk, men är “Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv." [1] Bibeln är ”utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”. (2 Tim 3:16–17). Vi litar på Skriften för att Jesus litade på Skriften.

Ps 19:7–11; Matt 5:17-18; Joh 10:35; Apg 1:16; Rom 15:4; 2 Tim 3:16–17; 2 Pet 1:20–21.

[1] Lausannedeklarationen.

Vi bekänner en enda sann treenig Gud –– Fader, Son och Helig Ande –– himlens och jordens skapare. Vi tillber ”en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom.” [1] Vi tror att Fadern, Sonen och Anden är lika ”i ära och i evig majestät” [2], tillsammans och var för sig värda vår tillbedjan och förundran. Den treenige Guden är den enda källan till världens skapelse och människans frälsning.

5 Mos 6:4; Matt 28:19; Joh 1:1–3; 2 Kor 13:14; 1 Pet 1:2.

[1] Athanasianska trosbekännelsen.

[2] Athanasianska trosbekännelsen.

Vi bekänner Fadern –– Herren Jesu Kristi Far, "från vilken allting är och till vilken vi själva är" (1 Kor 8:6). Fadern är “av ingen gjord eller skapad eller född”. [1] Genom Jesus Kristus adopterar han alla som tror, så att alla som bekänner Jesus genom Anden kan ropa "Abba, Fader". Han är ljusets Fader, "som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker" (Jak 1:17).

Jes 64:8; Rom 8:15; 1 Kor 8:6; Gal 4:6; Ef 1:3, 5–6; Jak 1:17–18; 1 Joh 3:1

[1] Athanasianska trosbekännelsen.

Vi bekänner Jesus Kristus –– Guds enfödde Son, kungars Kung, herrars Herre, Messias, världens domare och frälsare, evig Gud och målet (telos) med lagen. Vi tror att Jesus, som alltid varit och alltid kommer att vara fullkomlig Gud, blev människa för vår frälsnings skull. Jesus var ”avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nedstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.” [1]

Vi tror att Jesus Kristus är “vägen, sanningen och livet”, den enda medlaren mellan Gud och människa.

Matt 1:20; Joh 1:1, 14; 14:6; Gal 4:4–5; Fil 2:6–11; 1 Tim 2:5–6; Heb 1:1–4; 2:17.

[1] Apostoliska trosbekännelsen

Vi bekänner den Helige Ande –– Hjälparen, sanningens och helighetens Ande. Vi tror att den Helige Ande är Gud och Herre. Anden är inte en abstrakt kraft, utan en person. Anden uppfyller brustna människor med övernaturlig kraft från ovan. Vi tror att alla som med munnen bekänner och i hjärtat tror att Jesus är Herre har fått Anden som gåva och tar genom Anden emot Guds frälsning. Vi tror att livet med och i Anden är avgörande för kristet lärjungaskap. Anden överbevisar oss om synd och ger kraft att bryta med synden så att vi kan leva ett nytt liv i frihet. Anden formar oss till Jesu likhet och utrustar oss för tjänst i Guds rike.

Joh 3:3–8; 8:38–39; 14:16–17; 16:8–11; Rom 1:4; 8:9; Apg 2:38; 1 Kor 12; 2 Kor 3:17; Gal 5:22–23.

Människan är underbart skapad till Guds avbild, som man och kvinna och kallad till gemenskap med Honom. Varken synden eller djävulen kan frånta människan hennes unika, gudagivna värdighet. Skapade till att vara ett kungligt prästerskap, är människan kallad att förvalta Guds skapelse som Hans representanter på jorden. Vi tror på mannens och kvinnans jämlikhet inför Gud och varandra. Varje människa är skapad för att tillbe Gud och finna sin fullbordan (telos) i Honom. Vi tror på varje människas okränkbara värde från livets början till dess slut.

1 Mos 1:26–28; 2:15; Ps 8; 139:14; Gal 3:28.

Mänsklighetens största problem är synden. Vi tror att all synd ytterst sett är riktad mot Gud och ett uppror mot Honom. Människan skapades till Guds avbild för att leva i gemenskap med Honom, men alla människor har syndat och saknar härligheten från Gud, vilket oundvikligt leder till död. Detta har lett till att ”hela världen är i den ondes våld” (1 Joh 5:9). Synden håller människor fångna och utgör en skuld vi inte själva kan betala. Den är en verksam kraft som ständigt drar oss bort ifrån det som är Guds plan för våra liv.

1 Mos 1:26–27; 3:1–7; Ps 51:6; Rom 3:9–12, 23; 5:12–19; 6:23; Jak 1:14–15; 1 Joh 1:8; 5:9.

Gud är den enda som kan rädda människan från syndens, dödens och djävulens makt. Gud har på eget initiativ erbjudit oss denna räddning genom Jesus, till alla som av hjärtat tror på honom. Guds frälsningsplan fick sin fullbordan genom att Fadern sände sin Son, för att han skulle leva det liv som vi inte förmådde. Genom döden på korset tog Jesus –– Sonen –– på sig det straff som vi förtjänar, så att vi kan bli frikända och ta emot syndernas förlåtelse. Han har uppstått från de döda för att döden inte längre ska ha det sista ordet över våra liv. Genom den helige Ande förenas vi med Kristus i hans död och uppståndelse och får försoning med Gud. Vi ”förkastar också, som en skymf mot Kristus och evangeliet, varje form av synkretism och dialog, som skulle innebära att Kristus talar på ett likvärdigt sätt genom alla religioner och ideologier.” [1]

Jes 53:4–12; Mark 10:45; Joh 3:16; 14:6; Apg 4:12; Rom 3:21–31; 5:6–8; 1 Kor 15:3–4; Ef 2:8–9; Kol 2:12–14; Tit 2:11; 3:5–6.

[1] Lausannedeklarationen.

Kyrkan är Kristi kropp och Guds tanke för människan. Den är en andlig familj byggd på apostlarnas undervisning, gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna (Apg 2:42). Vi är inte enbart räddade från något, vi är också räddade till något – en gemenskap. Det kristna livet ska inte levas skilt från andra kristna. Alla som tror på och är döpta till Kristus är del av hans kyrka som tar sig uttryck i lokala församlingar runt hela jorden. Kyrkan är kallad att vara Guds representant på jorden – sanningens pelare och grundval, världens ljus i en mörk värld.

Matt 5:14–16; 16:18; Apg 2:42–47; Rom 12:4–5; 1 Kor 12:13; Ef 1:22–23; Kol 1:17–20. 1 Tim 3:15.

Jesus har kallat kyrkan till försoningens tjänst och att sprida de goda nyheterna om Jesus till jordens yttersta gräns. Detta sker genom att predika evangeliet för de förlorade, döpa dem som kommer till tro och lära dem att följa Jesus i alla livets dimensioner. Målet är att göra människor till lärjungar, inte bara nya medlemmar. Kyrkan ska vara en tjänare i världen, “för att söka upp och frälsa det som var förlorat” (Luk 19:10). Vi tror att detta är Guds mission, där Han inbjuder kyrkan att vara Hans händer och fötter, och delta i Hans verk i världen idag. Som Fadern har sänt sin Son till världen, har Sonen sänt sitt folk till världen. Detta heliga uppdrag bör prägla allt kyrkan gör.

Matt 5:14–16; 28:18–20; Joh 20:21; 2 Kor 5:18–19; Apg 1:8.

Varje kristen uppmanas att ivrigt söka Andens gåvor och låta sig uppfyllas av Anden. Vi tror att Gud fortsätter verka i världen genom gåvor, tjänster och kraftgärningar - däribland gåvan att bota sjuka, förmedla profetiska ord och tala nya tungomål. Det karismatiska livet är avgörande för kyrkans hälsa och vi tror att kyrkan mister något essentiellt om hon inte söker det. Nådegåvorna är tänkta att utrusta Kristi kropp så att den troget kan fullfölja missionsuppdraget. Genom dessa gåvor får vi en försmak av det kommande riket, som en dag ska uppenbaras i sin fullhet.

1 Kor 12–14; Ef 4:12–16; 5:18–20; 2 Tim 1:6–7.

Jesus ska en dag komma tillbaka synligt till jorden och döma levande och döda. Hans återkomst kommer att vara plötslig, som en tjuv om natten. Guds folk är därför kallade att leva vaket, nyktert och förväntansfulla. Varje människa kommer uppstå från de döda för att möta livets Herre. Alla knän ska då böjas och varje mun bekänna att Jesus är Herre. De som känner honom ska uppstå i härlighet och leva i evig gemenskap med Gud i en ny himmel och en ny jord och regera med Kristus i evighet. De som förkastar Kristus och evangeliet kommer dömas till evig död.

Matt 24:42–44; 1 Thess 4:16; 5:2; 1 Joh 3:2; 2 Pet 3:10; Upp 1:7; 19:11–22:21.

Äktenskapet är instiftat av Gud, skapat för den här världen, med syfte att vara platsen för människans sexualitet och familjeliv. Äktenskapet är inte ett kontrakt utan ett förbund mellan en man och en kvinna som lovar att älska varandra livet ut och tjäna varandra och Gud. Detta pekar på en större verklighet – Guds gränslösa kärlek till sitt folk. Äktenskapet handlar inte främst om den enskildes lycka, utan är en kallelse att gemensamt tjäna Gud i kärlek. Äktenskapet är en god gåva, men inte en gåva för alla. Många är kallade till ett gott liv i sexuell avhållsamhet. Livet i avhållsamhet är inte ett kall till ensamhet utan ett kall till ett rikt liv i gemenskap med Gud och hans kyrka.

1 Mos 1:26–28; 2:18–25; Matt 19:1–12; 1 Kor 7:1–7; Ef 5:21–33.